Saknar...

Det är otroligt hur man funderar, saknar och ångrar saker först då det är för sent.. Först igår insåg kag verkligen hur viktigt det är att säga som man tänker och göra det man vill just då, för imorgon kan det vara för sent. Detta fick jag då uppleva igår då det var min morfars tur att sova bort. Efter en låååång bilresa med oro i hela kroppen kom samtalet en halv timme innan vi hann fram.. Känns hemst, orättvist och var inte alls förberedd på det. Fast det är man väl aldrig... Men livet går vidare och efter allt så är det ändå bättre såhär, han hade mått så dåligt redan länge även och om han inte behövt vara inne på sjukhus eller dylikt. Minnena finns ändå kvar och kommer alltid att finnas.